I det nya Europas gränsarbete blir kollegan på andra sidan ovärderlig

I dagens Norden är gränserna både passager och filter, och arbetet vid nationella övergångar har blivit redskap för att lappa ”sprickorna i Schengens yttre gräns”.

Det praktiska arbetet vid gränserna och hur det påverkas av ny teknik står i centrum för det tvärvetenskapliga forskningsprojektet Unpacking the Conventions Between Openness and Security in the Nordic Region: Digital Public Surveillance Practices at Three State Borders. Det leds av Elena Raviola, Torsten och Wanja Söderbergs professor i design management vid Göteborgs universitet.

– Nationella gränser har alltid varit politiska objekt som definierar ländernas befogenheter. De har flyttats genom krig, annektering eller kolonisering och politiserats med slagord som ”starka gränser”. Men vad innebär det begreppet i ett integrerat Norden? säger Raviola.

Schengenavtalets löfte om fri rörlighet för människor, varor och tjänster har gjort att gränsarbetet ständigt väger öppenhet mot säkerhet. Forskningsteamet har granskat en stor mängd dokument och utredningar kring gränser i Europa och Norden, aktualiserade av olika kriser under de senaste 20 åren.

De praktiska frågorna är många: I Sverige sträcker sig de fysiska gränserna över stora områden. Det administrativa arbetet ökar, till exempel när järnvägar korsar gränser och involverar olika ägare och myndigheter.

Schengen ökade gränsarbetet

Mot den här bakgrunden blir det långa nordiska samarbetet särskilt intressant. Raviola nämner den nordiska passunionen från 1950-talet och Nordiska ministerrådets mål att göra regionen till den mest integrerade i världen till 2030. Parallellt med detta stärker EU sin yttre gränskontroll, bland annat med krav på biometrisk identifiering av icke-Schengenmedborgare, vilket leder till växande europeiska databaser.

– De inre gränserna har blivit verktyg för att fånga upp det som Schengengränsen missat – ”sprickorna i Schengens yttre gräns” som en informant uttryckte det. Gränsarbetet rustas upp igen efter en period av nedmontering. Då kommer den nya tekniken in med ett hopp om att kunna övervaka gränser utan att stänga dem, säger Raviola.

Mänskligt samarbete vid gränsen överraskade

I praktiken är det en utmaning att organisera bevakningen. Om alla gränser stängs ökar belastningen på dem som lokalt måste avgöra vem som får passera. Ländernas system skiljer sig åt och informationsdelningen är ofta byråkratisk och långsam.

Då blir personliga kontakter och nätverk värdefulla. Det visar forskargruppens intervjuer med myndighetsutövare vid gränsen mellan Danmark och Sverige och längs den 1 630 km långa svensk-norska gränsen – Europas längsta landgräns. Förutom tull och polis har forskarna intervjuat flygplatspersonal, gränskommittéer och andra intressenter. Elena Raviola säger att upptäckten av hur viktigt det mänskliga samarbetet mellan staterna var kom som en överraskning.

– När gränskollegor från olika länder arbetar nära varandra skapas arbetsrutiner som hjälper dem att sålla och dela information snabbare.

Det finns flera gränsöverskridande initiativ: På den svensk-norska gränsen delar länderna polisstationen för kommunerna Eda och Eidskog. Mellan Sverige och Danmark samarbetar en grupp poliser som roterar mellan länderna.

Professor Elena Raviola — Vikten av mänskligt samarbete över landsgränserna förvånade Elena Raviola och forskningsteamet.

Tekniken registrerar allt – men tolkar bristfälligt

Tekniken kräver också tolkning. Nummerplåtar kan bli oläsliga av väder, eller kopplas till fel data.

– En ny svensk lag har utökat polisens befogenheter i vissa gränsnära områden, inklusive tillstånd för ANPR-kameror. De registrerar till exempel alla fordonspassager och kopplar automatiskt data till andra databaser. Det utvidgar inte bara gränserna geografiskt, utan också i tid eftersom information sparas och kan användas långt senare.

Forskarna ville också utforska den politiskt och etiskt laddade dimensionen i gränserna i dialog med allmänheten. Våren 2025 samarbetade projektet med Röhsska museet i Göteborg i en satsning om biometrisk övervakning, med konstverk, seminarier och rollspel med studenter. De fick till exempel leva sig in i vilken story ett föremål vid gränsövergången hade att berätta.

– I stället för pekpinnar använde vi spekulativa metoder för att konkretisera frågorna. Att korsa gränserna mellan konst och forskning öppnar nya rum för diskussion om samhällets utveckling.

Den 23:e oktober fortsätter den innovativa satsningen med seminariet Borders, Bodies and Databases på IT-universitetet i Köpenhamn.